På lördagen gav Mårten (10 år) 20 kronor till en hemlös utanför Ringens köpcentrum och hoppade över lördagsgodiset, och på söndagskvällen tömde han sina fickor och gav 50 kronor - det sista av månadspengen - till kvinnan som brukar sitta utanför Konsum på Bondegatan.
Under den här helgen har han alltså gett 70 kronor till folk som han upplever har det sämre ställt än han själv - och det är antagligen mer än vad jag har gett bort på liknande sätt under hela mitt snart 45-åringa liv.
Mitt försvar är att de är så många, ger jag en 20-lapp till en, sitter det tio till med 7-11 muggar på Götgatan och ropar "hej". Så jag tittar åt andra hållet och går förbi.
Och här missar jag två saker:
1) Att lämna ifrån sig pengar till den som tigger, är att erkänna och bekräfta dennes existens, som ett vänligt leende från en människa till en annan.
2) Vi som har är så oändligt långt många fler än de som inte har. Om jag ger till en, borde någon annan kunna ge till en annan.
Mitt löfte: Under veckan som börjar nu, kommer jag att lämna ifrån mig 70 kronor till någon av alla de som sitter och ber om pengar utmed Stockholms alla gator.
Gör det du också!
Påskafton vid Jarun
3 veckor sedan
1 kommentar:
Heja Anders!
Jag gör både-och. Ger en tjuga, en tia, låter bli att ge när jag känner mig lite matt på läget. Här är det minst tio runt hörnorna. Men man bara måste.
Bra grabb du har. Min systerdotter var också så där. Gav tjugor till de tomma händerna. Hon föregick med gott exempel.
Skicka en kommentar